När “dopning utan träning” slår “träning utan dopning”
Det finns en anledning till att just en enda studie ofta dyker upp i diskussioner om dopning och styrketräning. Den har blivit ett slags “mikrofon-drop” i gymvärlden: gruppen som fick testosteron men inte tränade ökade mer i fettfri massa än gruppen som tränade men fick placebo. Samtidigt är det lätt att missa nyanserna – särskilt vad gäller styrka, hur upplägget såg ut, och vad man faktiskt kan (och inte kan) dra för slutsatser av resultaten.
I det här blogginlägget går vi igenom studien i detalj, sätter siffrorna i kontext och förklarar varför resultatet ser ut som det gör – utan att romantisera dopning, och med fokus på evidens.
Studien som satte ribban för “träning vs testosteron”
Studien publicerades 1996 i New England Journal of Medicine av Bhasin och kollegor. Upplägget var ovanligt robust för att handla om prestationshöjande hormoner: randomiserat, dubbelblint och med fyra tydliga grupper. Man ville testa två saker samtidigt: effekten av höga doser testosteron, och effekten av ett standardiserat styrketräningsprogram – både var för sig och i kombination.
Det är viktigt att förstå att detta inte handlade om testosteronbehandling vid medicinsk brist, utan om doser som gav nivåer över det normala (“supraphysiologiskt”). Det är också viktigt att komma ihåg att studien genomfördes i en kontrollerad forskningsmiljö med screening, uppföljning och standardisering av träning och mätningar. Det skiljer sig från hur dopning ofta används i verkligheten, där doser, kombinationer, längd på användning och uppföljning kan variera kraftigt.
Upplägget: fyra grupper – och därför är studien så pedagogisk
Totalt deltog 43 friska män (19–40 år) med styrketräningsvana. De lottades till en av fyra grupper:
placebo utan träning
testosteron utan träning
placebo + styrketräning
testosteron + styrketräning
Interventionen pågick i 10 veckor. Träningsgrupperna körde ett standardiserat styrketräningsupplägg tre gånger per vecka. Man mätte både kroppssammansättning och prestation.
Det som gör studien extra värdefull är hur noggrant man mätte förändringar: fettfri massa via undervattensvägning och muskelstorlek med MRI (magnetkamera). Styrka testades med tunga lyft i bänkpress och knäböj. Just den här designen gör att man kan jämföra “träning utan hormon” mot “hormon utan träning” på ett sätt som är ovanligt tydligt.
Resultaten som alla pratar om: fettfri massa och muskelstorlek
Här kommer den jämförelse som brukar citeras i gymdiskussioner: testosteron utan träning vs placebo med träning.
I gruppen som fick testosteron men inte tränade ökade den fettfria massan från 69,9 kg till 73,1 kg – alltså ungefär +3,2 kg på 10 veckor. I gruppen som tränade men fick placebo ökade fettfri massa från 72,1 kg till 74,1 kg – cirka +2,0 kg. Med andra ord: “dopning utan träning” gav större ökning i fettfri massa än “träning utan dopning” i just den här studien.
Men det blir ännu mer intressant när man tittar på MRI-mätningarna av muskelarea, eftersom det säger mer om faktisk muskelstorlek än bara vågens “fettfria massa” (som även kan påverkas av vätska och glykogen).
Triceps-arean (överarm) ökade tydligt i testosteron-utan-träning-gruppen, medan den ökade väldigt lite i placebo+träning-gruppen under samma period. I quadriceps (framsida lår) ökade båda grupperna, men testosteron-utan-träning låg något högre även där.
Och så finns den fjärde gruppen – kombinationen – som i praktiken visar “taket” i studiens logik: testosteron + träning gav störst effekt på allt. Fettfri massa ökade där med ungefär +6,1 kg på 10 veckor.
Kärnan är alltså: testosteron hade en tydlig anabol effekt även utan träning, men träning + testosteron var ännu mer kraftfullt.
Men styrka då? Här missar många en viktig detalj
Det är lätt att tänka att “mer muskel = mer styrka”, men styrka påverkas också kraftigt av neurologiska anpassningar, teknik, vana vid lyften och specifik träning.
I bänkpress ökade testosteron utan träning ungefär lika mycket som placebo + träning, och i knäböj blev det ännu tydligare att träningen gav en starkare effekt på själva prestationen. Det är logiskt: knäböj är en rörelse där teknik, koordination, “timing” och vana spelar stor roll. Om du tränar den regelbundet blir du snabbt bättre på att faktiskt utföra lyftet, även om muskelmassan inte ökar lika dramatiskt på kort tid.
Den mer korrekta sammanfattningen blir därför:
I den här studien gav testosteron utan träning större ökning i fettfri massa (och i vissa muskelmått) än träning utan testosteron, men träning utan testosteron gav minst lika bra – och ibland bättre – styrkeökning i de faktiska lyften, särskilt i knäböj.
Varför kan testosteron ge muskeltillväxt även utan träning?
Testosteron påverkar flera mekanismer som driver en anabol miljö: ökad proteinsyntes, minskad nedbrytning och förändringar i muskelcellernas förutsättningar att bygga vävnad. Det kan också påverka återhämtning och vissa fysiologiska system som indirekt kan gynna prestation och kroppssammansättning.
Om man vill förstå “hur det kan byggas muskler utan att du tränar”, är en förenklad men nyttig modell denna: testosteron kan förbättra nettobalansen i muskelprotein (mer byggande, mindre nedbrytning) och därmed driva hypertrofi även utan ett externt träningsstimulus – åtminstone på kort sikt.
Träning å andra sidan driver inte bara hypertrofi, utan förbättrar också nervsystemets förmåga att rekrytera muskelfibrer, koordinera rörelse och utveckla kraft. Det är därför du kan se stora styrkeökningar relativt snabbt av träning, ibland med mer måttliga förändringar i muskelstorlek.
Varför blev skillnaden så stor i vissa muskler?
En rimlig förklaring är att deltagarna redan var träningsvana. Träningsvana personer får ofta mindre dramatiska hypertrofisvar på bara 10 veckor än nybörjare. När ett program dessutom är standardiserat kan det passa vissa bättre än andra, och vissa muskelgrupper kan få mindre “perfekt” stimulans under en kort period.
Samtidigt kan testosteron ge ett kraftfullt anabolt tryck som syns i muskelmått även om träningen inte är optimerad eller om träning helt saknas. Det betyder inte att muskel alltid byggs “gratis” i praktiken, men det visar hur stark den farmakologiska effekten kan vara i en kontrollerad studie.
“Inga humörförändringar” – sant i studien, men ofta feltolkat
Studien rapporterade inga tydliga förändringar i humör eller beteende mellan grupperna under de 10 veckorna. Det här kan ibland användas som argument för att dopning “inte påverkar psyket”, men det är en för långtgående slutsats.
Studien var kort, deltagarna var noga utvalda och doseringen var standardiserad. I verkligheten ser användning ofta annorlunda ut: högre doser, kombinationer av flera preparat, längre användning och ibland samtidig användning av andra substanser. Riskbilden kan då bli en annan.
Hälsoriskerna: varför studien inte är en “reklam” för dopning
Det går att vara intellektuellt ärlig med effekterna på muskler och styrka och samtidigt vara tydlig med att dopning inte är en trivial genväg.
Vetenskapliga sammanställningar och medicinska ställningstaganden beskriver att anabola androgena steroider kan kopplas till betydande risker, särskilt vid missbruk: kardiovaskulära problem, negativa förändringar i blodfetter, påverkan på hormonaxeln med nedsatt egen produktion och potentiella effekter på fertilitet. Vissa preparat och administrationssätt är dessutom mer belastande för levern. Det här är inte “teoretiska” risker, utan något som återkommer i kliniska och epidemiologiska sammanhang.
Vad betyder studien för dig som tränar “naturligt”?
För de flesta som vill bli starkare, bygga muskler och må bra på sikt är den praktiska lärdomen paradoxalt nog ganska uppmuntrande:
Träningsgruppen ökade styrkan kraftigt på bara 10 veckor, särskilt i knäböj. Det är en påminnelse om att styrka inte bara är muskelmassa – det är också teknik, nervsystem och träningsspecifik färdighet. Med ett bra upplägg kan du komma väldigt långt utan att jaga extrema genvägar.
Samtidigt är studien en “reality check”: om någon använder testosteron eller andra AAS kan kroppssammansättningen förändras snabbt, ibland på ett sätt som kan se “oförklarligt” ut om man bara jämför träningsprogram. Det betyder inte att du gör fel – det betyder att du jämför två helt olika fysiologiska förutsättningar.
Om du vill maximera dina naturliga resultat är det fortfarande de välkända pelarna som gäller: progressiv överbelastning, tillräcklig träningsvolym över tid, bra teknik, tillräckligt protein, energiintag som matchar målet och återhämtning. Det är inte lika “flashigt” som en snabb förändring på 10 veckor, men det är hållbart och bygger också hälsa, funktion och prestation.
Slutsats: studien är fascinerande – men den säger mer än en meme
Ja, den klassiska studien visade att testosteron utan träning gav större ökning i fettfri massa än placebo med träning på 10 veckor. Men den visade också att träning gav mycket starka styrkeökningar (särskilt i knäböj), och att kombinationen testosteron + träning gav de största effekterna av alla.
Det är därför studien fortfarande diskuteras: den är ett ovanligt tydligt exempel på hur stor skillnad hormonmiljön kan göra – och samtidigt en påminnelse om att styrka och prestation inte kan reduceras till “hur snabbt du blir större”.
Referenser
Bhasin, S., Storer, T. W., Berman, N., Callegari, C., Clevenger, B., Phillips, J., Bunnell, T. J., Tricker, R., Shirazi, A., & Casaburi, R. (1996). The effects of supraphysiologic doses of testosterone on muscle size and strength in normal men. New England Journal of Medicine, 335(1), 1–7.
Pope, H. G. Jr., Wood, R. I., Rogol, A., Nyberg, F., Bowers, L., & Bhasin, S. (2014). Adverse health consequences of performance-enhancing drugs: An Endocrine Society scientific statement. Endocrine Reviews, 35(3), 341–375.
Anawalt, B. D. (2019). Diagnosis and management of anabolic androgenic steroid use. Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism, 104(7), 2490–2500.
Villl du lära dig mer om ämnet? Eller vill du kanske byta karriär till PT och Kostrådgivare. Anmäl dig till vår PT-Utbildning på www.intensivept.se
