Hur vet man om någon dopar sig?
Att veta om någon dopar sig är mycket svårare än många tror. Det finns inga magiska “steroidögon” och man kan aldrig vara säker bara genom att titta på en kropp. Den enda säkra metoden är ett korrekt utfört dopingtest i urin, blod eller ibland hår. Samtidigt finns det vissa typiska mönster och biverkningar som är vanligare hos personer som använder anabola steroider eller andra dopningsmedel. I den här artikeln går vi igenom vad forskningen faktiskt säger – och hur du kan förhålla dig som kompis, tränare eller PT.
Vad menas med doping?
När vi pratar om doping inom gym- och idrottsvärlden menar vi oftast användning av förbjudna substanser eller metoder i syfte att förbättra prestationsförmåga, återhämtning eller utseende. Vanligast i gymmiljö är anabola androgena steroider (AAS), alltså syntetiska varianter av testosteron. Andra vanliga preparat är till exempel testosteron i olika former, tillväxthormon, insulin, EPO, olika fettförbrännare och centralstimulerande preparat.
På elitnivå styrs regelverket av WADA (World Anti-Doping Agency) och nationella antidopingorganisationer. För “vanliga” gymbesökare är AAS ofta olagligt att inneha eller använda, och i Sverige klassas många av dessa preparat som dopningsmedel enligt dopningslagen. Det betyder att det både är en hälsorisk och ett juridiskt problem.
Varför är det så svårt att “se” doping?
Ett vanligt misstag är att utgå från hur någon ser ut: väldigt stor, väldigt hård, mycket ådror – alltså dopad. Men genetiken varierar enormt. Det finns individer som kan bygga mycket muskelmassa och vara extremt definierade utan doping, särskilt efter många års smart träning och kost. Samtidigt finns dopade personer som inte ser särskilt imponerande ut, till exempel om de äter dåligt, tränar ineffektivt eller använder låga doser.
Studier visar att det ofta är kombinationen av flera tecken – kroppsliga, psykiska och sociala – som ökar sannolikheten för doping, snarare än en enskild detalj. Forskare som studerat gymmiljöer beskriver att såväl tränare som kompisar ofta misstänker doping först i efterhand, när biverkningar eller konstiga beteenden blivit tydliga. Det är alltså sällan så enkelt som att “han ser stor ut, alltså dopad”.
Snabb muskelökning – när blir det misstänkt?
Det kanske vanligaste “varningstecknet” som folk pratar om är extremt snabb muskelökning. Studier på naturbyggare (alltså bevisat otäppta atleter) visar att det går att bygga en hel del muskelmassa med år av seriös träning, men ökningen sker relativt långsamt över tid. I studier där man jämfört styrketränande med och utan AAS ser man att de dopade ökar både muskelmassa och styrka betydligt snabbare, ibland flera gånger snabbare än kontrollgruppen.
Som tumregel kan man säga att drastiska förändringar över kort tid – till exempel 8–10 kg kroppsvikt på några få månader, samtidigt som personen blir hårdare och mer definierad – är ovanligt utan kraftigt kaloriöverskott och mycket gynnsamma genetiska förutsättningar. Men det är fortfarande inte ett bevis. Någon kan ha börjat träna mer strukturerat, skärpt kosten, börjat sova bättre eller tidigare tränat väldigt ineffektivt.
Det är först när snabb muskelökning kombineras med andra typiska biverkningar som misstanken stärks.
Typiska kroppsliga tecken på användning av anabola steroider
Anabola steroider påverkar hela kroppen. Forskning på AAS-användare visar en rad återkommande fysiska biverkningar. Alla får inte allt, men här är några vanliga mönster:
Hud, hår och akne
Ett av de vanligaste fynden i studier är kraftig akne, framför allt på rygg, axlar och bröst. Steroider ökar talgproduktionen och kan trigga svårbehandlad akne. Många beskriver också oljig hud och att aknen blossar upp i cykler som följer kuren.
Håravfall, framför allt “vikande hårfäste” eller tunnare hår på hjässan, är också vanligt hos genetiskt känsliga män. Anledningen är att testosteron och dess metaboliter (som DHT) kan påskynda manligt håravfall.
Onormal muskel- och fettfördelning
AAS-användare kan få en väldigt “fylld” muskelvolym, ofta med markant utveckling av axlar och övre bröst. Dessa muskelgrupper har mycket androgenreceptorer och kan svara extra kraftigt på steroider. Det innebär inte att alla med stora axlar dopar sig – men extrem utveckling på kort tid kan väcka frågor.
Samtidigt ser man ofta en minskning av underhudsfett, särskilt om steroider kombineras med andra preparat. Vissa får en nästan “plastig” hud med väldigt framträdande ådror (vaskularitet), även i vila.
Bröstkörtelförändringar och könsrelaterade symtom
Hos män kan steroider ge gynekomasti – förstorade bröstkörtlar eller “knölar” bakom bröstvårtan. Det beror på att vissa steroider aromatiseras till östrogen, vilket kan stimulera körtelvävnad. Gynekomasti kan också uppstå av andra orsaker (till exempel läkemedel, hormonsjukdomar), så även detta är inte ett säkert tecken, men i kombination med annan steroidproblematik blir det mer typiskt.
Testikelförminskning är ett annat vanligt fynd. När kroppen får stora mängder testosteron utifrån minskar den egna produktionen, vilket på sikt kan göra testiklarna mindre. Hos kvinnor kan AAS ge maskuliniserande effekter: mörkare röst, ökad kroppsbehåring, klitorishypertrofi och utebliven mens.
Blodtryck, hjärta och inre hälsa
Många kroppsliga effekter syns inte utifrån. Forskning visar tydligt att AAS kan höja blodtrycket, försämra blodfetterna (lägre HDL, högre LDL), påverka hjärtats struktur och funktion samt öka risken för blodproppar och hjärtinfarkt, ibland redan i ganska ung ålder. Dessa risker är verkliga men går inte att se bara genom att titta på någon, vilket gör doping extra lurigt. Personen kan se “frisk” och vältränad ut men ha allvarliga riskfaktorer.
Psykiska och beteendemässiga förändringar
Minst lika viktiga som de fysiska tecknen är förändringar i humör och beteende. Studier på AAS-användare visar ökade nivåer av irritabilitet, aggressivitet och ibland impulsivt beteende. Det är dock viktigt att nyansera: alla blir inte “roid rage”, men risken för humörsvängningar verkar öka, särskilt vid höga doser eller hos personer som redan har psykisk sårbarhet.
Vissa beskriver eufori, ökat självförtroende och minskad ångest under kuren, men också depressiva symtom, tomhetskänsla och ångest när de slutar. Den här pendlingen kan leda till att man börjar “självmedicinera” med nya kurer, alkohol, narkotika eller lugnande läkemedel för att hantera nedstämdheten.
Socialt kan man ibland se att personen blir extremt fixerad vid träning, kropp och kost på ett sätt som påverkar relationer, jobb eller studier. En del drar sig undan, blir hemlighetsfulla eller byter umgänge, till exempel börjar hänga med personer som också dopar sig eller har koppling till svart marknad.
Tecken i vardagen: vad märker kompisar och tränare?
Som kompis, partner eller tränare är det ofta vardagsdetaljerna som blir tydligast. Personer som använder AAS och andra dopningsmedel kan till exempel:
börja göra märkliga resor eller ha “paket” som måste hämtas på speciella ställen
bli väldigt angelägna om att träna trots sjukdom, skador eller extrem trötthet
ha kraftiga svängningar i ork, libido och humör beroende på var i kuren de befinner sig
ha ovanligt mycket läkemedelsförpackningar, sprutor, ampuller eller okända tabletter hemma
Sådant är förstås känsligt att tolka. Människor kan ha andra medicinska behandlingar eller privata skäl till sitt beteende. Poängen är inte att du ska bli hobbydetektiv, utan att förstå att doping sällan är “bara” stora muskler – det sätter spår i hela livet.
Varför börjar människor dopa sig?
För att förstå tecken på doping är det också viktigt att förstå drivkrafterna. Forskning pekar på flera återkommande motiv:
Många handlar om kroppsideal och självkänsla. Framför allt unga män beskriver pressen att vara stor, hård och “imponerande”, där sociala medier förstärker en ouppnåelig bild av hur man “bör” se ut. Vissa har en form av muskeldysmorfia – en störd kroppsuppfattning där man känner sig liten och klen trots att man objektivt är muskulös.
Andra drivkrafter är prestationskrav inom idrott, press att ta sig till nästa nivå eller att inte “hamna efter” i en miljö där man upplever att “alla andra dopar sig”. I vissa grupper är doping normaliserat och nästan en del av kulturen, till exempel i vissa bodybuilding- eller styrkelyftskretsar utanför det organiserade antidopingsystemet.
För en del blir det också en flyktväg: de upplever att livet känns kontrollerbart via kroppen, träningen och dopingen, även om andra delar av livet är kaotiska.
När du förstår drivkrafterna blir det lättare att bemöta någon med empati i stället för dömande om du misstänker doping.
Var går gränsen för vad man kan säga med säkerhet?
Det här är kanske den viktigaste delen: du kan aldrig med säkerhet avgöra om någon dopar sig utan ett medicinskt test. Du kan ha en misstanke, du kan tycka att mönstret ser typiskt ut, men du har inte hela bilden. Genetik, andra sjukdomar, läkemedel och livsstilsfaktorer kan ge liknande tecken.
Som PT, coach eller vän behöver man därför vara extremt försiktig med att anklaga någon. Felaktiga dopinganklagelser kan skada relationer, ryktesmässigt och psykiskt. I vissa fall kan anklagelser också få juridiska konsekvenser om de sprids vidare.
Det betyder inte att du ska blunda. Men det betyder att fokus bör ligga på dialog, hälsa och stöd – inte på att “sätta fast” någon.
Hur kan man ta ett samtal om man misstänker doping?
Om du verkligen är orolig – för personens hälsa, mående eller säkerhet – kan ett respektfullt samtal vara motiverat. Utgå då från omtanke, inte från anklagelser. I stället för “Jag vet att du dopar dig” kan du säga något i stil med:
“Jag har märkt att du förändrats på sista tiden, både fysiskt och i humöret. Jag bryr mig om dig och blir orolig. Hur mår du egentligen? Använder du något som kan skada dig?”
Målet är att öppna en dörr, inte att vinna en debatt. Personen kanske inte är redo att prata, men du har visat att du finns där. Är du PT eller tränare i en förening finns ofta riktlinjer eller kontaktvägar till antidopingorganisationer där du kan få stöd i hur du ska agera.
Skillnaden mellan evidensbaserad kunskap och gymmyter
Runt doping cirkulerar många myter i gymvärlden. Några typiska exempel är att vissa preparat skulle vara “säkra”, att korta kurer inte skadar eller att man kan “använda smart” utan risk. Forskningen visar något annat: risken för allvarliga hjärt-kärlproblem, leverpåverkan, psykiska besvär och hormonrubbningar ökar klart vid AAS-användning, även hos unga och annars friska personer, och det finns rapporter om bestående skador även efter att man slutat.
En annan myt är att man tydligt ser skillnad på naturbyggare och dopade bara genom att titta på bilder. Vissa forskare har försökt modellera detta statistiskt – till exempel hur mycket fettfri massa som är möjlig utan doping – men även dessa modeller har osäkerheter, och på individnivå blir det omöjligt att säga säkert. Just därför är laboratorietestning standard inom idrott.
Som tränare, PT eller seriös gymbesökare behöver man luta sig mot den medicinska och idrottsvetenskapliga forskningen, inte rykten i omklädningsrummet.
Vad kan du göra om du vill förebygga doping?
Oavsett om du jobbar som PT, tränare eller bara är engagerad i din gymmiljö kan du göra stor skillnad genom att:
sprida kunskap om riskerna med doping och betona långsiktigt hållbar träning
lyfta fram naturstarka förebilder och visa att seriös träning + bra kost räcker långt
uppmärksamma tecken på psykisk ohälsa, kroppsfixering eller destruktiv träningskultur
skapa en miljö där det är okej att prata om press, ideal och prestationskrav
I många länder finns också antidopningsprogram specifikt riktade mot gym och träningsanläggningar. Som PT eller gymägare kan man ansluta sig till sådana program för att få utbildning, material och tydliga rutiner.
Sammanfattning: hur vet man om någon dopar sig?
Om vi ska sammanfatta i enkel form: du kan aldrig veta utan ett dopingtest. Däremot kan en kombination av tecken öka misstanken:
En ovanligt snabb och kraftig muskelökning tillsammans med mycket låg fettprocent, tydliga kroppsliga biverkningar (till exempel svår akne, gynekomasti, håravfall, testikelförminskning eller maskulinisering hos kvinnor) och markanta psykiska förändringar (humörsvängningar, aggressivitet, nedstämdhet) är ett mönster som ofta återkommer i studier på AAS-användare. Läggs därtill hemlighetsmakeri, märkliga läkemedel hemma och sociala konsekvenser ökar misstanken ytterligare.
Men: varje människa är mer än sina symtom, och misstag i tolkning kan skada. Därför är det klokaste du kan göra att kombinera kunskap med ödmjukhet. Om du är orolig – prata med personen, erbjud stöd och hänvisa vid behov till sjukvård eller antidopinginstanser.
Som PT och tränare har du också en fantastisk möjlighet att visa att det går att bygga en stark, funktionell och stolt kropp utan doping – med evidensbaserad träning, genomtänkt kost och respekt för återhämtning.
Vill du lära dig mer om ämnet? Eller vill du kanske byta karriär till PT och Kostrådgivare? Anmäl dig till vår PT-Utbildning på www.intensivept.se
