Träning vs Ohälsa 1-0

Det är i slutet av augusti 2011.
Rummet är kalt och kallt samtidigt som personerna som befinner sig i det tillsammans med mig inger både hopp och värme.
- Du har cancer och kommer opereras på onsdag.
- Haha, nänä, det har jag inte.
- Jo, men vi fixar det här!

Den finske överläkaren är förmodligen en av de personer som betytt allra mest för mig genom åren, utan honom hade jag uppenbarligen inte suttit här idag. För honom en operation bland andra, för mig en vändpunkt och milstolpe i mitt liv.

Jag skulle kunna ägna åtskilliga spaltmeter åt den svenska vården, underbemanning, minskade anslag, patienter i korridorerna och personal som jobbar både dubbla och tredubbla skift, men där och då funkade vårdkedjan perfekt.

Ett tjockt kuvert i handen med massor av remisser och jag menar bokstavligen MASSOR, magnetröntgen, provtagning, ultraljud, skiktröntgen, lungröntgen, provtagning igen, en tom hjärna och darrande ben.

Operationen gick bra, narkosen är alltid ett orosmoment.
- Kommer jag vakna?
- Jag skulle ljuga om jag sa att det inte alltid är en risk med narkos, men du är i god form och har inga andra komplikationer så jag skulle inte oroa mig, lugnade narkosläkaren.

Ingen diagnos kan jämföras med någon annan och ofta samverkar flera faktorer åt såväl det positiva som negativa hållet och bara för att något funkar en gång behöver det naturligtvis inte göra det igen, men att ha en hyfsat god grundfysik är sannolikt inget som ligger en till last när man förr eller senare drabbas av ohälsa, må det vara en vanlig förkylning eller allvarligare sjukdomstillstånd. Självklart tillskriver jag inte mina bicepscurls den lyckosamma utgången av min cancer, men som sagt, jag är övertygad om att träning är en positiv faktor för såväl lyckat resultat som tillfrisknande.

I Karlstad där jag lever och verkar största delen av tiden ploppar gymen upp som svampar i jorden. 
- Hur kan alla gym gå runt, frågade en vän och tidigare kollega. ALLA tränar ju!
Då det förefaller vara fallet satte vi oss ned och räknade på det hela; Karlstad har strax under 100 000 invånare, den gymkedjan har uppskattningsvis si många medlemmar och det mindre gymet så många och så vidare.

Vår uträkning var ingalunda vetenskaplig på något vis, men gav ändå vid handen att (vi spekulerade även kring alla gymkort som ges bort i julklapp och de som köps för att infria nyårslöftet, används januari ut och sedan blir liggande) antalet träningsaktiva är ganska litet i förhållande till antalet invånare.

Slutsatsen: Här torde alltså finnas en jättepotential i nya kunder såväl för gym som för personliga tränare. Kruxet är ju bara att få alla dessa människor att se tjusningen i att regelbundet röra på sig, lyfta lite vikter, äta okej, sova och repetera, dels för att det är kul och inte minst ur hälsosynpunkt.

/Thomas Hammargren

Ps: …for my further adventures Instagram

Thomas Hammargren