Därför behöver du inte träna dina lungor

Träna lungor?

group-of-people-doing-marathon-1571939.jpg

Den senaste tiden har mitt flöde i sociala medier översvämmats av annonser för en andningstränare. I praktiken är det ett munstycke som du stoppar in i munnen och som begränsar luftflödet och på det sättet ska du enligt tillverkaren kunna träna upp dina lungor. Nu är det här en rätt hightech-pryl som du kan koppla ihop med en app där du kan se snygga diagram på hur mycket större och starkare dina lungor blir. Med en kostnad på närmare 3000 spänn får man ju hoppas på att det verkligen ger en effekt. En liknande apparat, dock utan elektronik och appkoppling hittar du på lågprissidor för 69 kronor och vill du göra det riktigt billigt för dig smyger du in på närmare hamburgerhak och snor med dig ett sugrör så har du samma effekt helt gratis. Det vill säga att du gör det jobbigare att andas.

Men ger det någon effekt då, och framförallt spelar det någon roll?

Är du fullt frisk och håller på med konditionsidrotter där andningen inte är begränsad (de enda idrotter som jag kan komma på där andningen är begränsad är simning och fridykning) så kommer du inte ha någon som helst nytta av att träna dina lungor. Och jag ska förklara varför med en liten enkel uträkning.

En vältränad motionär har ett maximalt syreupptag (Vo2-max) på ca 50 ml syre/kg kroppsvikt/minut. Det innebär att om hen väger 80 kg så kan den här personen vid maximal ansträngning förbruka cirka 4 l syre/minut (50 ml x 80 kg = 4000 ml = 4 liter). En elitidrottare har oftast betydligt högre syreupptag och har ofta Vo2-max-värden på runt 80 ml/kg/min, men väger då sällan så mycket som 80 kg. Men bara för att räkna högt säger vi att vår testperson väger 80 kg och har ett Vo2-max på 80 ml/kg/min och landar då på 6,4 l syre/minut. Vår tunga elitidrottare har alltså ett syrebehov på 6,4 liter syre per minut.

I vila andas vi i varje andetag runt 0,5 liter luft och vid ansträngning kan det öka till cirka 1,5-3 liter per andetag. Vid riktigt djupa andetag kan vi andas in upp till 5 liter luft, men det är sällan vi andas så djupt när vi är ansträngda, så vi nöjer oss med att räkna på 2 liter per andetag.

I vila har vi en andningsfrekvens på runt 10-12 andetag per minut, men när vi anstränger oss så ökar andningsfrekvensen till mellan 30-50 andetag per minut.

Så det är rimligt att anta att även om vi räknar lågt så andas vi vid ansträngning in cirka 60 liter luft per minut (30 andetag om 2 liter luft).

Nu är det ju inte bara syre som vi andas in, utan det finns mycket mer i luften och cirka 20% av luften som vi andas in är syre. Det vill säga att vår testperson andas in cirka 12 liter syre per minut (60 liter * 20%).

Så trots att vi räknade på en extremt tung person (för att vara konditionsidrottare på världsnivå) med ett syreupptag på världselitnivå medan vi räknade lågt på såväl andningsfrekvens som lungvolym så ser vi inget behov i att förbättra lungornas kapacitet.

Om du istället tillhör mitt första exempel (mer troligt om du läser det här) och har ett syreupptag på runt 50 ml/kg/min och väger 80 kg (4 liter syre/min) och andas 40 gånger/minut (80 liter) när du springer så kommer du andas in ungefär fyra gånger så mycket syre (16 liter/min) som du behöver.

Vi har således en extrem överkapacitet i våra lungor och just luftvägarna och lungorna är väl egentligen det enda som du som konditionsidrottare inte behöver förbättra för att nå världseliten.

Lider du däremot av astma eller andra luftvägssjukdomar kan saken vara en helt annan, men i så fall bör du få hjälp av läkare och luftvägsexperter, inte en dyr pryl i en Facebookannons.
Samma sak gäller om du simmar på hög nivå och har ett behov av att få in så mycket luft/syre som möjligt i lungorna under en mycket begränsad tid och kanske bara upp till några få gånger per minut. Då skulle starka andningsmuskler kunna vara till en fördel, men jag är fortfarande tveksam till om du behöver en apparat för 3000 kronor istället för ett sugrör för att åstadkomma det.